Long time no see…

I höstas tog livet en vändning… ibland är de så och då får man prioritera och sen jobba vidare från nytt utgångsläge. Inte så olikt mitt jobb, tack vare jobbet och alla fantastiska människor runt omkring mig har ändå tiden som förflutit varit helt okej.

Hösten och vinter har gått åt till träning, resor och jobb. Hästarna har tränat bra, några bakslag som gjorde att vi inte startade säsongen på SM för Womac men de gjorde inger med facit i hand. Vi satsar nu mot att sätta kvaltiden i Danmark i juni. Vi tar ett steg i taget och ser hur långt det tar oss. 160 km är långt, även om träningen och förberedelserna är gjorda till punkt och pricka krävs den ändå en bra dag den dagen för att allt ska klicka… jag är ödmjuk inför uppgiften och tar de som de kommer. Oavsett vad får vi utvärdera efteråt och sedan välja för att försöka bli bättre oavsett, det finns alltid något att lära och utveckla!

Kamma gjorde sin första start för året ihop med Dzsenifer. En tempoklass på 40 km CR i Billingen förra helgen. Båda var väldigt duktiga och jag fick vara nervös ägare och groom (nyttigt det med) 😉

Lilla Mac tränas med inridning för fullt, mycke jobb från marken för att slippa ”göra om något” när jag sen sitter i sadeln. Suttit i sadeln har ja gjort tidigare men nu är de ridningen som ska till. Han har haft premiären som handhäst ihop med bror sin och det gick över förväntan. Sen ska han få gå på sommarbete med farbror Miten för att sedan fortsätta utbildningen i höst.​

Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här igen så håll koll framöver 🙂

Organiserat kaos

Det är kaos just nu, bergodal bana men så är de…

Hästmässigt så har jag precis släppt ut alla grabbarna på sina höstbeten. Underbart att ha gräs i oktober till dom.

Ska sätta mig och utvärdera säsongen snart. Dock hoppas jag att vi ska få en plats eller två på Pålsbodarittens Clear Round den 5 november. Vill ju att Dzsenifer ska få rida sin första tävling, hon är så duktig och värd det efter allt hon hjälper mig med! (Men hon slipper rida barbacka då iaf) 😉

#Ny app

Equilab heter en ny app som är utvecklad för ridning. Den mäter tid, gångarter, hastighet, sträcka, höjdskillnader, steglängder m.m

En bra app, inte helt korrekt dock när den visar bland annat hastighet och olika gångarter men överlag helt okej.
Jag har ju min polar Rs800cx pulsmätare med gps som jag också kan ladda över till datorn som visar allt detta men smidigt med en app eftersom mobilen har jag ju alltid med mig 😉

#Rimboritten 2016

Kammas första tävling, hans första 50 km, hans första övernattning inför tävling…

Lite nervöst var de allt. Efter allt vi gått igenom han och jag så vet jag att de kan komma bakslag trots att vi tränat hårt på beteende.

Men han var en stjärna!! Så stolt över honom (och mig själv med) 😉

Han var lugnet själv innan start och på framridningen. Jag gick väl lite och väntande på en explosion även om jag hoppades att det inte skulle komma någon eftersom jag faktiskt tränat för att just slipp sådant.

Men han lyssnade, vi gjorde våra övningar innan start. Och så travade vi iväg, harmoniskt! Jag hade nog ett stort flin på läpparna dom första milen 🙂

Första 2 milen hade vi sällskap av Mitens uppfödare Ingela och Anne med sina två fina ston. De var perfekta föråkare till mig och Kamma så vi kunde njuta av tävlingen.

Vid groomställena så valde jag att introducera kylflaskor till Kamma. Hemma och från marken går de bra men här var det fortfarande läskigt 🙂 Men han skötte sig bra. Men efter 2 mil så släppte jag Ingela och Anne vid ett av stoppen och valde då att gå själv sista milen in emot veterinärgrinden.

Det är också sådan träning han behöver, att lita på sig själv. Han skötte det bra med både broar och konstiga människor i skogen 🙂

I grind hade vi hållt 13 km/h tempo vilket var planen. Men eftersom vi låter de ta tid i pulsningen (10 min den första grinden) så ser ju hastigheten annorlunda ut på pappret så att säga. Men de 3 milen kändes som jag hade hoppats.

Äta och dricka är Kamma bra på 😉 Med stor aptit intog han maten i vilan samtidigt som han studerade alla ekipage som gick ut på sista slingan.

Sen var det dags för våra sista 2 mil. Kamma var pigg och glad, han ville gärna ut igen vilket är en bra känsla att ha. Vid urtiden hade vi sällskap, höll ihop ca 5-6 km innan de stora halvblodet valde en helt annan steglängd än jag ville att Kamma skulle gå i. Skönt här också att Kamma inte bryr sig när någon annan häst försvinner ifrån honom! Så det blev 1,5 mil ensamma igen. Men det var bra det med att känna på för han. Han gick bra fram ändå. Vi rullade på i vårt planerade tempo, lite cruise control känsla 🙂

Så in mot mål blev vi omridna i galopp av 80 km’s klasserna och han brydde sig inte de minsta! Tog några galoppsteg över mållinjen och var nere på 52 slag/min när vi tagit av sadeln.

Bara A i veterinärprotokollet hela dan. Så nöjd och glad att få så fina lovord av veterinären om en fin och väluppfostrad häst! För det har jag slitit för 🙂

Så nu ska vi satsa lite på dressyren i höst/vinter och så får vi se vad han gör nästa år 🙂 Men massa kul ska vi ha tillsammans iaf 🙂

#Finlir

Finfin utsikt påvägen hem från dressyrträning härom kvällen!

I eftermiddag åker vi mot Sthlm för att Kamma ska gå 50 km på Rimboritten. Vi ska bara dit å göra en lugn ritt. Skiter i resultat bara han sköter allt ikring bra. Det psykiska är ju hans akilleshäl så det är vårat fokus.

#Padda upp 

Womac behöver en padd för att fylla ut lite under sadlarna tills vi byggt upp lite mer muskler.

Fick prova en ny padd från Jenny, som både jag och Womac gillade skarpt. Låg stilla under sadeln och fyllde ut där den skulle. Även under vårat 1,5 timmes skritt i backar/på stigar-pass.

FILM på youtube (eftersom bloggen vägrar länka på annat sätt!)